Sida:Historietter.djvu/168

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

ATT DÖDA


tog upp boken från golfvet, slungade den öfver spindeln och krossade honom.

Hur är det, finns det icke en gammal vidskepelse som bjuder, att man aldrig skall döda en spindel?

Jag vågade icke röra vid boken. Jag har aldrig läst i den sedan.

Jag måste se en människa... Jag gick bort till dörren och ringde på kellnern.

Då han kom, stirrade jag förvånad på honom, innan jag kom mig för att improvisera:

»Skaffa mig litet whisky.»


*


Räfven dödade jag, emedan jag hade en bössa i handen, då jag mötte honom. Det föreföll mig själfklart, att jag borde döda en räf, om jag mötte honom i skogen och hade en bössa i handen.

154