Sida:Historietter.djvu/172

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
EN HERRELÖS HUND


EN man dog, och då han var död, vårdade sig ingen om hans svarta hund. Hunden sörjde honom länge och bittert. Han lade sig dock icke att dö på sin herres graf, kanhända emedan han icke visste hvar den fanns, kanhända också emedan han i grunden var en ung och glad hund, som ännu ansåg sig ha en del otaldt med tillvaron.

158