Sida:Historietter.djvu/171

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

ATT DÖDA


Jag stod ett ögonblick och betraktade räfven, medan jag lyssnade till ljudet af två trädgrenar, som af vinden gnedos mot hvarandra.

»En lefvande räf är vackrare än en död,» sade jag till mig själf.

Och jag uppsökte sedan andra vägar.