EN HERRELÖS HUND
kalla en hund som sett bättre dagar, ehuru i inre mening, ty i det yttre gick det honom någorlunda godt. Han lefde som en hund kan lefva: han stal då och då ett godt mål mat på torget och fick stryk, och hade kärlekshistorier, och lade sig att sofva när han var trött. Han fick vänner och ovänner. Den ena dagen klådde han grundligt upp en hund, som var svagare än han, och en annan dag blef han själf illa tilltygad af en, som var starkare. Tidigt på morgonen kunde man se honom springa utför sin husbondes gata, där han af vana fortfarande mest höll till. Han springer rakt fram med en min som om han hade något viktigt att uträtta; luktar i förbigående på en mötande hund, men bryr sig icke om att fullfölja bekantskapen; därefter ökar han farten, men sätter sig med ens ner och kliar sig bakom örat med hetsig energi. I nästa ögonblick rusar han upp och flyger midt
