Sida:Historietter.djvu/85

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

SPLEEN


sällsam förmåga att skingra mitt svårmod: hela världen synes mig gå rundt som en karusell, och då jag var barn och åkte på karusell, kunde jag aldrig hålla mig för skratt. Så gick det också nu, jag hade knappast åkt tre hvarf på ringlinien, förr än jag började gapskratta alldeles högt.

»God afton,» sade en röst tätt inpå mig, och ett ansikte vände sig om från bänken närmast framför mig, ett blekt och långt ansikte, som jag förgäfves ansträngde mig att känna igen. »Jag känner igen er på ert skratt,» fortsatte han. »Ni skrattade alldeles på samma sätt på min mosters begrafning för sju år sedan, då prästen tolkade min och de andra arfvingarnas sorg. Ni narrade oss att skratta allesamman, prästen också, och troligtvis också min moster. Ni har ett gladt lynne.»

»Ja,» svarade jag höfligt, »jag har

71