m. förtjenar ock wår upmärksamhet, fast wi icke derom ega nog säker kundskap. Med Syrach (Cap. 47:10.) må wi dock säga: at David söng af alt hjerta, instiftade sångare, och lät dem sjunga sina söta wisor. [1] I öfrigt wete wi, at Klago-sånger den tiden icke warit obekante, (2 Sam. 1:17. 24.) likasom Sångare och Sångerskor wid glada tilfällen då hördes. (2 Sam. 19:35.)
§. 4. Salomos förbättringar wid denna konsten äro äfwen märkelige. Utom den Musik, som nämnes, (1 Kon. b. 1:39.) då han blef smord til Konung, dess 3000 ordspråk och 1005 wisor, (Cap. 4:32.) berättas på flere ställen, at han bibehölt sin Faders inrättningar, (2 Chrön. 8:14.) at han låtit gjöra Harpor och Psaltare af Ebenholts, (Almyggim,) som förr icke warit sedde. (1 Kon. 10:12, och 2 Chrön. 9:11.) Men tillika talas om en
- ↑ Widare om Davids Psalmer, deras anseende och wärde, förträfflighet, antal, fördelning och hopsamlingen deraf, kan läsas: Lefwernes beskrifningar öfwer de H. G. Män, som skrifwit Gamla Testam. böcker, trykt i Upsala 1770.
för Musikanten at pausera, stadna och litet hålla up med sin sång eller spel. o. s. w. Jemför widare Siljeströms Diss. Philol. 1734. under Prof. Asp. Wi wete ock, at Halleluja, Lofwer HERran, som på flere ställen wid öfwersättningen är bibehållit, warit et märkeligt uttryck af Davids frögd och glädje.
