Sida:Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter.pdf/58

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
27

som redan är sagt, ibland GUDs Folk stigit til sin högd. Huru samma wetenskap hos andra Slägter då tiltagit, är wäl för oss, såsom mindre nödigt at weta, i Bibelen förtegadt; men af flere Skriftens rum, (Jobs 21:12, 39:28. Hesek. 26:13. 33:32. Dan. 3: m. fl.) kunna wi sluta, at ock Musik utom Judiska Landet warit allmänt bekant. Den äldsta Instrumental-Musik har utan twifwel warit den, som herdarne, det första slags människor öfwat, nästan på samma sätt, som wåre barn, då de blåsa twärt öfwer ändan på en Nyckel-pipa, hwilken gifwer ljud, likt en Fleuts. Hwarföre äfwen Hedningarnas Herde-Gudar, Pan, Silwanus, Fauni m. fl. blifwit afbildade med en kafle i handen, hwarpå sju längre och kortare pipor efter sju olika toner warit fästade, i hwilkas öpna ändar den ena tonen blåstes efter den andra. [1] Månge hafwa eljest bemödat sig, at utur Hedniska Auctorer sammanhämta det, som kunde tjena til Historiens uplysning, men efter en del deraf, blott gissnings-wis blifwit anteknadt, och derföre mycket

  1. Härpå syftar Wirgilius, Ecl. 2. v. 32. då han säger:

    Pan primus calamos cera conjugere plures
     Instituit - - -

    så ock ibid. v. 36.

    Est mihi disparibus septem compacta cicutís
     Fistula - - -