Folkslag warit mera afpassad efter örat och Naturen, än konst och snille, men han, som af någon särdeles händelse funnit flere grunder i Musiken, [1] war den förste, som genom sina undersökningat träffade Tonernas rätta proportion emot hwar andra och deras olika förhållande, så at Qvinta och Qvarta såsom behagelige Consonanter til Octava blefwo uptäkte, och har således wisat, huru Mathematisk uträkning borde i Musik mera gälla än örat. Man räknar derföre, icke utan orsak, för denna wetenskap et nytt tidehwarf.
§. 4. Ifrån Pythagoras, eller något för Grekiska Monarchiens början, intil dess slut, som inneſattar de sista 600 åren näst för Christi tid. De Wise började nu likasom at täfla med hwarandra om Musikens förbättrande, hwarigenom den också alt mera kom i
- ↑ Sedan Pythagoras länge sökt bättre grunder i Musiken, och at finna tonernas rätta förhållande sig emellan, skall han af 2:ne Hamrars olika ljud i en Smedja, då han fant, huru deras tyngd gjorde en fullkomlig Octavs skillnad, fått anledning utröna Mathematikens gemenskap med denna wetenskap. Man skulle tycka, at detta rön säkare kunnat tagas af jernstängernas olika längd, hwarpå Hamrarne slagit, men i hwilkendera händelsen, blifwer dock Pythagoras den, som först skaffat de lärde något at bygga sine undersökningar på. Härom berättas widare af Baron Fred. Palmqwist i dess Afhandling om Wetenskapernas Historia och Musiken: Se Wet. Acad. Hand. 1748.
