bredare i förhållande till sidoloberna, samt uppnår nästan pygidiets bakkant, medan den hos Aeglina är mycket kort. Proportionen mellan pygidiets och hufvudets storlek, beräknad efter ögonfragmentet, öfverensstämmer ej heller med storleksförhållandena hos Aeglina. Kindens läge intill pygidiet torde derföre bero på en tillfällighet, så mycket snarare som den ej intager ett normalt läge i förhållande till pygidiet, utan måste varit starkt förskjuten. Den utgör nemligen en vensterkind, men ligger något till höger om pygidiets medellinie. Det är derföre troligt, att pygidiet ej står i något sammanhang med de såsom Aeglina denticulata tolkade ögonen.
Vid granskning af öfriga vid samma horizont förekommande Trilobit-former, af hvilka endast delar af hufvudet hittills blifvit funna, synes mig slägtet Telephus vara den enda form, med hvilken en samhörighet är tänkbar.[1] Det af Barrande beskrifna pygidiet af Telephus fractus Barr., den enda art, hos hvilken pygidiet är kändt, synes ej motsäga detta, om också olikheterna ej äro så obetydliga. Hos det af Barrande afbildade exemplaret[2] saknas skalet och att sluta af figuren är duplikaturen blottad. Någon tand i utkanten vid framhörnen förekommer ej, förutsatt att framhörnen äro fullständiga, hvilket de, att döma af antydningar på figuren, möjligen ej äro.
I Ogygiaskiffern i Jemtland förekomma enligt Wiman[3] båda de af Angelin från Reg. D i Norge uppställda Telephus-arterna,
- ↑ Af Triarthrus jemtlandicus Linrs., föreligger nu ett af hr v. Schmalensee insamladt fullständigt exemplar, hvilket, äfven hvad beträffar pygidiet, visar en myeket stor likhet med T. Beckii Green.
Den af Linnarsson från samma fauna beskrifna Dicellocephalus Billingsi Linrs. (anf. st., tall. 22, fig. 1) tillhör, såsom Brögger redan påpekat (Die silur. Et. 2 und 3 im Kristiania-gebiet und auf Eker, sid. 104) ej slägtet Dicellocephalus utan det af Brögger dersammastädes uppställda slägtet Parabolinella. Hos den ena af de af Brögger beskrifna arterna Parabolinella limitis Brögger är pygidiet kändt. Det har en annan byggnad än hos »Bohemilla(?) denticulata», med sidoloberna »mit tief eingegrabenen, gebogenen Pleuralfurchen und Segmentalfurchen versehen». Någon samhörighet af förevarande pygidium med hufvudet af Parabolinella Billingsi (Linrs.) är derföre ej tänkbar. - ↑ Syst. Sil. de la Bohême, Vol. 1, sid. 891, tan. 18, fig. 33—34.
- ↑ Wiman, C. Ueber die Silurformation in Jemtland, sid. 12. — Bull. Geol. Instit. of Upsala, Vol. 1, N:o 2. — 1893.
