nemligen T. granulatus Ang.[1] och T. bicuspis Ang.[2] På i det följande anförda grunder är det emellertid sannolikt, att dessa äro att anse endast såsom former af en och samma art, för hvilken synes mig lämpligast, att namnet T. bicuspis användes, då alla mig bekanta exemplar mest likna figuren af denna. I de af v. Schmalensee för Sveriges Geologiska Undersöknings räkning redan 1884 i Jemtland gjorda insamlingarna finnes en serie af exemplar af hufvudets medelsköld af Telephus från Hara i Sunne socken. De flesta af dessa öfverensstämma närmast med Angelin's figur af T. bicuspis. De Jemtländska exemplaren äro emellertid försedda ej blott med de tvenne uqdåtriktade taggarna i hufvudets framkant, utan med tvenne starkare tuberkler eller taggar (hos alla exemplaren afbrutna vid basen) på främre delen af glabella, på samma sätt som hos figuren af T. granulatus hos Angelin, samt dertill med en bakåtriktad tagg på nackringen. Taggens storlek synes emellertid variera. Hos de öfriga åter äro pannan och de fasta kinderna något smalare. De påminna derföre mera om Angelin's figur af T. granulatus, men äfven hos dessa äro emellertid de tvenne tuberklerna eller taggarne på pannan samt taggen på nackringen utvecklade på samma sätt som hos de nyssnämnda af T. bicuspis. Skilnaden hos de Jemtländska exemplar, som jag haft tillfälle undersöka, är emellertid ej större, än att de måste anses såsom former af en och samma art.
I Riksmusei äldre samlingar, härstammande från Angelin's tid, förekommer ett exemplar af Telephus bicuspis från Norge. Det utgör sannolikt Angelin's originalexemplar. Nästan hela ena sidan är dold i bergarten och den fria delen saknar skal, men det är föröfrigt väl bibehållet. Nackringen har med full säkerhet egt en tagg, ty på samma ställe, der denna utgår hos de Jemtländska exemplaren, förekommer en brottyta af samma storlek och form som taggens genomskärning vid utgångspunkten hos dessa. Brottytan ligger i samma plan som nackringen föröfrigt
