och är derföre ganska svår att urskilja, samt förbises med säkerhet, om man ej vet, att en tagg bör förekomma. Detta måste vara orsaken, hvarföre taggen på nackringen ej finnes antydd på Angelin's figur af T. bicuspis. Deremot finnes hos det omnämnda exemplaret, på stenkärnan åtminstone, intet spår af de tvenne framåt- och uppåtriktade taggarna eller tuberklerna på pannans främre del, ehuru sådana såsom vi förut sett finnas hos de Jemtländska exemplaren, hvilka alltså i detta hänseende mera öfverensstämma med Angelin's figur af T. granulatus.[1] Äfven nackringens och nackfårans form utgör ett mellanting mellan såsom den är framställd hos figurerna af T. bicuspis och T. granulatus.
Inom Ogygiaskifferns nivå skulle, om mina antaganden äro riktiga, alltså endast en enda Telephus-art T. bicuspis förekomma och det såsom Bohemilla(?) denticulata beskrifna pygidiet derföre sannolikt tillhöra denna.
Föranledd af ofvanstående undersökning kom jag äfven att närmare granska den af Linnarsson tillsammans med »Bohemilla(?) denticulata» under namnet Remopleurides microphthalmus beskrifna Trilobit-formen från samma horizont.[2] Linnarsson hade endast funnit hufvudets medelsköld och på grund af dennas stora likhet med den hos Remopleurides hänförde han utan tvekan arten till detta slägte. Sedan Linnarsson's tid hafva emellertid i Jemtland af hr G. v. Schmalensee för Sveriges Geologiska Undersöknings räkning betydande insamlingar af fossil gjorts. Dessa samlingar komplettera i väsentlig mån de af Linnarsson gjorda fynden. Af hufvudets medelsköld af »R. microphthalmus» hafva flera exemplar tillkommit, men alla äro ungefär lika ofullständiga som Linnarsson's originalexemplar, samt sakna framkanten och delvis äfven bakkanten. Af synnerlig vigt för artens utredning är emellertid en kalkplatta etiketterad »Sunne
