Sida:Huckleberry Finns äventyr 1913.djvu/164

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
160
HUCKLEBERRY FINNS ÄVENTYR

att komma undan. Då talte jag om för er, att jag inte hade annat att vänta än obehag jag också å föreslog att vi skulle slå oss i kompis för att hjälpas åt att komma undan. De' ä' hela historien — huru låter eran?»

»Jo, ser ni, jag har hållit på å jobbat lite me' nykterhetsmöten där så där en vecka, å alla kvinnfolk både stora och små va' riktigt förtjusta i mig, för att jag gav karlarna deras på pälsen, å jag fick in så där en fem, sex dollars var kväll — tio cents person, men barn å niggrer fritt — å affären gick allt bättre å bättre. Men så i går kväll kom de' ut ett rykte, jag begriper inte huru dom hade fått reda på'et, att jag på lediga stunder tog mig ett glas eller två i min ensamhet bara för att förkorta tiden. En nigger kom å väckte mig i morse å talte om, att folket höll på å samla sig i tysthet me' sina hästar å hundar, å om en liten stund skulle dom komma och ge mig så där en halv timmes försprång och sedan försöka ta fatt mig, å om de lyckades för dem att få tag i mig, skulle dom tjära mig å fjädra mig å låta mig rida på de' viset på en stång genom sta'n. Jag vänta' inte en gång, tills jag fick frukost — jag kände mig inte alls nå' hungrig.»

»Hör på, min gubbe», säger den yngre, »skulle inte vi kunna slå oss i kompis me' varandra?»

»Jo, de' ä' jag inte olivad för. Va' ä' de' ni egentligen mest sysslar me'?»

»Till mitt yrke ä' jag boktryckerikonstförvant, men så gör jag lite' i patentmedicin, ä' skådespelare — tragisk, begriper ni — fuskar ibland med clairvoyance och frenologi, då tillfälle erbjuder sig, undervisar till en omväxling i geografi på vers, håller föreläsningar ibland — åh, jag kan en hel mängd saker, jag — tar mig till va' som helst, bara de' inte ä' arbete. Va' har ni för er?»

»Jag har mycket hållit på å doktererat folk i min dar. Att bota dom med händers påläggning ha' varit min bästa födkrok — för kräfta å lamhet å sånt där. Å så