XXVI.
När alla hade gått, frågar kungen Mary Jane, om de hade något rum till överlopps, och hon svarade, att hon hade ett rum ledigt, som farbror William skulle få, och sitt eget rum, som var litet större, skulle hon avstå åt farbror Harvey, och själv skulle hon ligga i en tältsäng inne på sina systrars rum; och en trappa högre upp fanns en liten vindskammare med en liten bädd i. Kungen sade, att vindskammaren mycket väl dugde åt hans betjänt — varmed han menade mig
Mary Jane följde oss nu opp och visade dem deras rum, som voro enkelt möblerade, men trevliga. Hon sade, att hon ville ta ut sina kjolar och en hel mängd andra saker ur sitt rum, om de voro i vägen för farbror Harvey, men han sade, att det inte behövdes. Kjolarna hängde på väggen, och de doldes av ett förhänge, gjort av kalikå, som hängde ända ned till golvet. I ena hörnet stod en gammal skinnkoffert och en guitarrlåda i det andra, och överallt i rummet funnos kringströda en hel mängd krimskrams och grannlåter, som flickor bruka använda till att pryda sina rum och göra dem gladare med. Kungen sade, att alla de där småsakerna gjorde rummet endast så mycket hemtrevligare, och bad därför, att de måtte få vara kvar. Hertingens rum i mycket litet, men fullt bra ändå, och så var det med min vindskupa också.
På kvällen hade de ett riktigt kalas, och alla de där herrarna och fruarna voro där, och jag stod bakom kungens och hertigens stolar och passade opp dem, och niggrerna passade opp de andra. Mary Jane satt vid ena ändan av bordet och hade Susanna bredvid sig, och hon sade, att det rostade brödet var dåligt, och att
