»Våran, vet jag — eran farbror Harveys.»
»Hans? Va' ska' han me' en bänk å göra?»
»Han ska' ha den å sitta i. Va' tror ni han skulle ha den till annars?»
»Jag trodde han höll till oppe på predikstolen, jag.»
Må katten ta'n! — jag hade glömt, att han var präst. Nu satt jag där igen, så jag måtte till med ett nytt kycklingben och gå och dricka en gång till. Men så säger jag:
»Åh, va' ni ä' dum! Tror ni, att de' inte finns mer än en präst i en kyrka?»
»Va' ska' dom ha flera till?»
»Va' dom ska' ha flera till. Å ska' predika för en kung! Aldrig har jag då sitt maken till flicka. Dom ha icke mindre än sjutton.»
»Sjutton! Kors i alla dar! Nej, en sådan pers skulle då jag aldrig kunna stå ut med, om jag också aldrig skulle få komma till himmelen. Då håller dom väl på en hel vecka.»
»Så ni pratar! Inte predikar dom allihop på samma dag, inte — bara en i sänder för var dag.»
»Va' gör alla de andra då?»
»Åh, just ingenting. Gå å spankelera, gå omkring me' håven å ett å annat så där. Men för de' mesta gör dom rakt ingenting.»
»Va' ska' dom finnas för då?»
»För ståtens skull, begriper ni väl. Har ni aldrig fått lära er nå'nting, ni inte?»
»Åh, så'na där dumheter vill jag inte lära mig — Huru behandlas tjänarna i England? Behandlar man dom bättre, än vi behandla våra niggrer?»
»Inte då! En tjänare ä' rakt ingenting där. Dom behandlar dom sämre än hundar.»
»Ger man dom inte en fridag på samma sätt som vi vid jul och nyåret å den fjärde juli?»
»O, så ni pratar! Man kan då genast höra på vad
