se'n fröken Mary Jane följde er å hertingen dit å visade de' för er.»
»Har du sitt, om nå'n ann' har gått in där?» frågar hertingen.
»Nej, ers majestät, inte som jag kan komma ihåg åtminstone.»
»Tänk efter noga!»
Jag funderade en stund, och som jag här såg en undanflykt, så sade jag:
»Ja, de' förstås, niggrerna har jag sitt gå in där flera gånger.»
De ryckte till litet båda två och sågo först ut som om de aldrig hade väntat sig att få höra det, men sedan som det inte alls var någon överraskning för dem. Så säger hertingen:
»Var de' allihopa?»
»Nej — åtminstone inte alla på en gång. De' vill säga, jag tror aldrig, att jag nå'nsin har sitt dom komma ut därifrån alla på en gång, utan bara en i sänder.»
»Håhå! — När va' de'?»
»De' va' samma dag begravningen va' — på mårron — men de' va' nog inte så tidigt, för jag hade försovit mig. Jag höll just på å kliva utför stegen, när jag såg dom.»
»Nåå? Gå på! — Gå på! säger jag. Va' gjorde dom? Huru har dom sig åt?»
»Dom gjorde inte nå'nting alls, å dom har sig inte åt på nå' särskilt besynnerligt sätt heller, så mycke' jag kunde si. Dom bara smög sig bort på tå, å då, förstås. begrep jag genast, att dom hade tänkt, att ers majestät va' oppstigen, å hade varit inne för att städa rummet, men när dom fann, att ers majestät inte hade stigit opp än, tänkte dom väl, att dom skulle kunna smyga sig undan så tyst, att dom inte skulle väcka er å få någe obehag, om dom inte redan hade väckt opp er.»
