tyckte, att jag inte borde säga någonting om dollarn, som jag hade fått av domaren). Jag sade, att det var en riktigt dålig slant, men kanske att hårbollen skulle ta honom, för han kanske inte förstod sig på skillnaden. Jim luktade på honom och bet i honom och gned honom och sade, att han skulle ställa så till, att hårbollen skulle tro, att han var riktig. Han sade, att han skulle klyva en rå potatis och lägga in kvartsdollarsslanten mellan halvorna och låta honom ligga där hela natten, och på morgonen skulle man inte kunna se någon mässing, och den skulle inte kännas fet längre, och sedan skulle vem som helst i staden ta emot den på fläcken, så mycket mer då en hårboll. Nå, jag visste ju förut att man kunde göra det med en potatis, men jag hade glömt det.
Jim lade kvartsdollarsslanten under hårbollen och lade sig ned och lyssnade igen. Den gången sade han, att hårbollen var perfekt riktig. Han sade, att den kunde spå mig om hela min framtid, om jag ville. Gör det, sade jag. Då talade hårbollen till Jim, och Jim talade om det för mig. Han sade:
»Gubben vet inte än, va' han ska' göra. Ibland tänker han gå sin väg, men så igen tänker han stanna kvar. Bäst är att hålla sig lugn och låta gubben gå sin egen väg. De ä' två änglar, som hålla sig omkring honom: den ena ä' vit å glänsande, å den andra ä' svart. Den vita förmår honom att göra rätt en liten stund, men så kommer den svarta å vänder opp och ner på alltihopa. Man kan inte säga än, vilken av dem får honom till sist. Å vad er själv anbelangar, Huck, kommer de' att gå mycke' bra. Han kommer att få mycke' besvär i sitt liv, å mycke' glädje. Ibland kommer han att bli skadad å ibland kommer han att bli sjuk, men varenda gång kommer han att bli bra igen. De' ä' två jäntor, som kommer att hänga efter honom, Huck. Den ena av dom ä' ljus, å den andra av dom ä' mörk. Den ena av dom ä'
