nå'nting annat… vi kan låta honom ha en repstege; vi kan riva sönder våra skjortor, å de' ska' gå som hejsan för oss att göra honom en repstege av dem. Å så kan vi ta å skicka in den till honom i en pastej — dom brukar för de' mesta göra så.»
»Men, Tom, huru du kan prata!» säger jag. »Va' ska' Jim me' en repstege å göra.»
»Va' han ska' göra me' den? Hur' du pratar! Säg hellre då, att du inte begriper ett dyft av alltihopa. Han måste ha en repstege… de' har dom allihopa.»
»Men, för sjutton, va' ska' han göra me' den?»
»Göra me' den? Han kan gömma'n i sin säng, kan han inte de', kanske? De' ä' så dom alltid gör, å då måste han göra de' också. Men de' tycks, som om du aldrig ville göra en sak riktigt, som de' ska' vara… du vill bara hitta på nå' nytt beständigt, du. Å om han också inte alls gör nå' me' den! Än se'n då? Ligger han inte kvar i sängen, sedan han har rymt, å kan tjäna dom till en ledtråd. Tror du inte, att dom behöver nå'n ledtråd kanske? Naturligtvis behöver dom de'. Och då tänker du inte lämna dom nå'n! Jo, de' vore fint, vill jag lova. Jag har aldrig hört maken.»
»Nåja», säger jag, »om det står så i reglerna å han ska' ha den, så låt honom ha den då, gärna för mig; för inte vill jag göra någe emot reglerna, inte. Men de' ä' en annan sak, Tom… om vi river sönder våra skjortor för att göra en repstege åt Jim, kommer vi så säkert om att jag står här att få tant Sally på oss. Som jag tycker, så kostar en stege av hickory-bark ingenting, å ingenting förstörs heller, om man gör en så'n, å den ä' lika bra att lägga in i en pastej å gömma i en halmmadrass som va' trasrepstege som helst; å va' Jim beträffar, så vet han ju rakt ingenting om tåcke här saker, så han bryr sig då inte ett dyft om va' slags…»
»Vet du, Huck, om jag vore så okunnig som du, skulle jag hålla mun på mig… ja, de' skulle jag göra. Vem
