Sida:Huckleberry Finns äventyr 1913.djvu/335

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
331
TRETTIOSJUNDE KAPITLET

det; jag har varit försumlig; men jag skall inte låta mårrondagen gå förbi, utan att stoppa igen hålen.»

»Åh, ingen brådska… om det blir nästa år, så är det bra. Matilda Angelina Araminta Phelps!»

Rapp säger fingerborgen, och flickan rycker fingrarna ur sockerskålen, utan att först ta sig en funderare. I detsamma kommer en negrinna och säger:

»Frun, de' ä' ett lakan borta!»

»Ett lakan borta! Vad i Guds namn hör jag!»

»Jag skall stoppa igen råtthålen i dag», säger onkel Silas och ser mycket ångerfull ut.

»Att du inte kan tiga!… Som om råttorna hade tagit lakanet. Vart har det tagit vägen, Lisa?»

»Kors, inte vet jag, frun. De' hängde på klä'strecket i går, men nu ä' de' borta… de' hänger inte där nu.»

»Jag tror, att det lider till världens ända. Aldrig i hela mitt liv har jag då hört maken. En skjorta och ett lakan och en sked och sex ljus…»

»Frun», kommer en ung, gulhrun negrinna och säger. »en mässingljusstake har kommit bort.»

»Ut med dig härifrån, din slyna, eller du får en kastrull i huv'et på dig!»

Hon riktigt kokade, så arg var hon. Jag började fundera på, om jag inte borde begagna först lägliga tillfälle att smita min väg och ge mig av ut i skogen, tills ovädret hade givit med sig. Hon gick an och brummade och trätte utan uppehåll och skötte om hela spektaklet alldeles ensam, och alla andra voro mycket tysta och beskedliga. Om en stund fiskar Onkel Silas opp skeden ur fickan, och ni kan inte tro, vad han såg dum ut, där han stod med skeden i handen. Hon tvärtystnade och bara gapade och räckte opp händerna. Vad mig angår, önskade jag, att jag hade varit i Jerusalem eller någon annanstädes, men inte länge, för så säger hon:

»Just det väntade jag mig. Så att du har haft den i din ficka hela tiden, och mycket troligt så har du