in dit den där kvarnsten' — å vem kan ha grävt de' där hålet, å vem…»
»Ja, de'samma ha' jag sagt också, broder Penrod. Jag sa' alldeles nyss — skicka omkring den där skålen me' sockersirap, ä' ni snäll — jag sa' alldeles nyss till syster Dunlap, huru har dom kunnat få in den där kvarnsten' dit? sa' jag. Å utan hjälp — tänk på de': utan hjälp! De' ä' de' som ä' de' märkvärdiga. Kom inte å säg mig nå'nting annat, sa' jag; dom ha haft hjälp, sa' jag, å dom ha haft mycke hjälp också, sa' jag; de' ha' väl varit ett dussin som ha hjälpt den här niggern, å jag lovar att om de' vore jag, så om jag också skulle då varenda nigger på den här egendomen från den första till den sista, så skulle jag ha reda på vem som ha' gjort de', sa' jag; å dessutom, sa' jag…»
»En dussin, säger du! Nej, fyrtio hade inte kunnat uträtta allt som ä' gjort. Tänk på sågarna, som ä' gjorda av bordsknivar, å en hel mängd andra saker, va' arbete de' måtte ha varit me' att göra de' — å så den där sängfoten, som ä' avsågad me' dom, de' a' en veckas arbete för sex man; å tänk på den där niggern, som ä' gjord av halm å ligger på sången, å tänk på…»
»Ja, de' må du väl säga, broder Hightower! De ä' alldeles desamma som jag alldeles nyss sa' till broder Phelps själv. Han sa' till mig så här, sa' han: 'Va' säger ni om de', syster Hotchkiss?' sa' han. 'Om va' för slag, broder Phelps ?' sa' jag. 'Jo, om den där sängfoten, som ha' blivit avsågad på de' här sättet? sa' han. 'Va' jag tänker om de'?' sa' jag. 'Jo, jag ä' säker på, att han inte ha' sågat av sig själv', sa' jag, 'utan de' ä' nå'n, som ha' sågat av den', sa' jag; ,de' ä' min åsikt, å ni må gilla den eller inte gilla den, de' får ni göra huru ni vill me', så ä' de' min åsikt i alla fall, å om någon kan komma me' någon bättre, sa' jag, så låt honom göra de' då, sa' jag, gärna för mig. Å så sa' jag till syster Dunlap…»
