»Det låter inte så illa de' där — de' måtte jag säga.»
Och så veknade de andra litet också, och jag var obeskrivligt så tacksam mot den där gamla doktorn för att han hade gjort Jim en så god tjänst, och jag var glad Också över att Jim hade visat sig vara sådan, som jag höll honom för, för ända från första stund jag lärde känna honom hade jag trott att han hade ett gott hjärta och var en snäll man. De kommo nu överens om allesamman, att Jim hade uppfört sig mycket bra och förtjänte både tacksamhet och belöning, och varenda en av dem lovade högt och öppet, att de inte skulle förbanna honom mera.
De kommo nu ut och stängde igen dörren om honom. Jag hoppades de skulle säga, att han skulle slippa ifrån en eller två av kedjorna, därför att de voro så förfärligt tunga, och att han skulle få kött och grönsaker till vattnet och brödet, men det tänkte de inte på, och jag ansåg det vara bäst, att jag inte blandade mig i saken, men jag beslöt att tala om doktorns historia för tant Sally på ett eller annat sätt, så snart jag hade kommit igenom de bränningar, som nu lågo alldeles framför mig — huru jag skulle kunna förklara, menar jag, att jag hade glömt att tala om, att Sid hade blivit skjuten, då jag berättade, huru han och jag hade tillbragt den där välsignade natten med att ro omkring och söka efter den förrymda niggern.
Men jag hade god tid på mig. Tant Sally stannade inne i sjukrummet hela dagen och hela natten, och varenda gång jag såg onkel Silas gå och vandra omkring, undvek jag honom.
Morgonen därpå hörde jag, att Tom var ganska mycket bättre, och de sade, att tant Sally hade gått och lagt sig att sova en stund Jag smög mig genast till sjukrummet, för jag tänkte, att om jag fann honom vaken, kunde vi sätta ihop en historia, som skulle gå i dem allihopa. Men han sov och sov mycket gott också, och
