far hade varit mycket sjuk en gång, sade han, och någon av dom hade fångat en sparv, och hans gamla farmor hade sagt, att hans far skulle dö, och han dog.
Och Jim sade, att man inte fick räkna de saker man skulle koka till middag, för det hade olycka med sig. På samma sätt ginge det, om man skakade bordduken, sedan solen gått ner. Och han sade, att om en man ägde en bikupa och den mannen dog, måste man tala om det för bina, innan solen gick upp morgonen därpå, för annars sjuknade alla bina och slutade att arbeta och dog. Jim sade, att bina inte stack idioter, men det tror jag inte på, för jag hade då försökt med dem många gånger själv, och dom ville aldrig stinga mig.
Jag hade hört talas om mycket sådant där förut, men inte allt. Jim kände till alla slags tecken och förbud, han; han sade, att han visste nästan allting. Jag sade, att jag tyckte, att alla tecknen bara bådade olycka, och jag frågade honom, om det inte fanns några tecken för lycka också.
»Inte många», svarade han, »å dom ä' inte till nå'n nytta för nå'n människa. Vad behöver man veta för; när lyckan kommer? För att hålla henne borta?» Och han sade: »Om man har håriga armar och hårigt bröst, så ä' de' ett tecken, att man kommer att bli rik. Nå, ett så'nt tecken kan vara till någe gagn, för de' säger till så långt på förhand. Man kommer kanske, ser ni, att vara fattig en lång tid först, och så kan man mista modet och ta livet av sig själv, om man inte vet av tecknet, att man om en tid kommer att bli rik.»
»Har du håriga armar å hårigt bröst, Jim?»
»Va' tjänar de' till att fråga så? Ser ni inte, att jag har de'?»
»Nå, ä, du rik?»
»Nej, men jag ha' vari' rik en gång å jag blir rik en gång till. En gång hade jag fjorton dollars, men jag slog mig på att göra affärder, å jag mista' alltihop.»
