Sida:Huckleberry Finns äventyr 1913.djvu/85

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
81
ELVTE KAPITLET

»Han måtte ha varit full. Han sa' dig ju alldeles tvärtom, som de' ä'.»

»Ja, han bar sig åt, som om han hade varit full, men de' gör ingenting nu, å nu ska' jag väl ge mig i väg igen, så kommer jag till Gosen, innan de' blir ljust.»

»Vänta en minut. Jag ska' leta fram lite till mat åt dig. Du kan nog behöva de'.»

Så satte hon fram litet mat och sade:

»Hör du — om en ko ligger å reser sig upp, vilken ända stiger hon först opp me'? Nåå, svara genast — stå inte å fundera. Vilken ända stiger hon opp först me'?»

»Bakändan, frun.»

»Nå, än en häst då?»

»Framändan, frun.»

»På vilken sida av ett träd växer det mest mossa?»

»På norra sidan.»

»Om femton kor ä' ute på bete, huru många av dem gå med huvudet pekande åt samma håll?»

»Alla femton, frun.»

»Nå, jag tror, att du har bott på landet. Jag tänkte du kanske hade för dig nå' nytt spektakel me' mig. Så, säg mig nu, va' du verkligen heter.»

»George Peters, frun.»

»Nå, försök att komma ihåg de' nu. Glöm de' inte, så du säger, att du heter Elexander, innan du går, å sedan söker reda dig med att säga, att det är George Elexander, när jag får dig i fällan. Åh försök inte att kugga kvinnor me' den där gamla kalikåklänningen. Du spelar flicka som en stackare, men kanske du kan narra karlar. Åh Gud välsigne dig, barn, när du ska' trä' på en synål, ska' du inte hålla tråden 'stilla å sticka nålen på den, utan du ska' hålla stilla nålen å sticka tråden i den — så gör en kvinna nästan alltid, men en

6LHuckleberry Finns äventyr