han under en följd af år lyckats sammanbringa, kan derför icke anses som ett uttryck af folkets verkliga mening. Utan partibildarens, partiledarens och hans handtlangares fortsatta påtryckning, oförtröttade värfningar och öfvervakan skulle hela olåten aldrig blifvit uppspelt och folkets mening visat sig vara en annan.
Men låtom oss fråga: Hvad betydelse har egentligen detta ordet »øjensynligen» i Grundlovens § 30? Man måste derpå svara: Ej någon synnerligt stor. Det står der till ledning för och upprop till statsrådet, men betyder ingenting för dem, som sedan skola efter sina åsigter och insigter bedöma saken. Den ene tycker det vara af stor vigt, att statsråden sitta med i stortinget; den andre finner det stridande mot »andan» och »principerna» i den Grundlov, som förbjuder Kongen att taga en stortingsman till statsråd och som förbjuder valet af ett statsråd till stortingsman (§ 62). Ingen annan än en revolutionär kan finna det »ögonskenligen skadligt för riket», att folk ej får beväpnas och öfvas i vapen utan att enligt grundlagen stå under Kongens öfverkommando. Genom tillgripandet af øjensynlighets-argumentet erkänner man inom sig, att Kongens »Beslutninger» ej varit
