Vi påminna oss att axellådorna hos såväl lokomotiv som tender i sin öfre ända hafva fördjupningar eller smörjdosor samt tvenne borrade hål, som leda till lagerloppet.
- Oljevekar Fig. 18, Pl. I.
Uti dessa hål insättas vekar, Fig. 18, Pl. I, af bomulls-, eller ännu bättre, yllegarn, hvilka på midten af deras längd omvridas med en finare jerntråd, hvarmed de stickas ned uti hålen och hvars ändar utvikas på sidorna deraf, för att hålla veken på lagom afstånd ifrån lagerloppet. Vekarna böra vara tillräckligt långa för att nerläggas i smörjdosorna, som sedan till största delen fyllas med lösare talg eller med en af bomolja och talg sammansmält smörja. Denna smörja blifver emellertid icke flytande, så att den kan insupas af veken och fortledas till axeln förr än den sednare möjligen börjar gå varmt, hvarvid den smälter. Den är således mera till för säkerhet, ifall varmgående inträffar än för undvikande deraf, hvarföre smörjdosan för öfrigt fylles med bomolja, som ledes af veken, ifrån hvilken den droppar ner på lagerloppet. Till smörjning af veftappar, excenterskifvor och öfriga maskindelar användes bomolja; äfvensom likadana vekar som i axellådorna, ehuru mindre, insättas för ledningen af oljan. Vekarnas ändamål är besparing af oljan, hvilken eljest till en stor del skulle bortrinna utan nytta och göra en oupphörlig smörjning nödvändig. Vekarna skola vara något snodda, dock fordras det någon tid och öfning för att kunna rätt afpassa snoningen för de olika smörjdosorna, så att veken fortleder hvarken för mycket eller för litet olja. En väl insatt veke, skyddad för sand och dam, kan göra tjenst i flere månader utan att behöfva ombytas, dock är det klokast att sätta in ny veke så snart lindrig värme kännes hos lagret. Till cylindrarne och slidplanerna, begagnas smält talg, som inhälles genom smörjkranarne. Denna smörjning bör dock icke ske förr än cylindrarne äro tillräckligt varma för att ej kondensera ångan
