Fjerde Afdelningen.
Ett lokomotivs dragkraft.
Ett lokomotivs dragkraft härleder sig från den adhesion (samhäftning), som eger rum emellan dess drifhjul och jernvägsskenorna, och hvilken för vanliga väderleksförhållanden kan antagas vara 16 af den lokomotivets vigt som är förlagd på dess drif- och dermed sammankopplade hjul. Den kan dock variera emellan 14 och 130, beroende på skenornas fullkomligt torra, fuktiga, isiga eller flottiga tillstånd. Dagg och dimma belägga skenorna med vidhängande fuktighetslager, hvilket i förening med stoft och damm från vägen har nära nog samma verkan som om de voro smorda med såpa, och upphäfva derigenom adhesionen till en betydande grad, hvaremot ett störtregn, som sköljer dem fullkomligt rena, icke är menligt. I följd häraf är det tydligt att dragkraften kan vara mycket föränderlig och är omöjlig att vid alla tillfällen säkert beräkna, utan måste erfarenheten häruti blifva den tillförlitligaste läromästaren. Å banor med starka lutningar medföres, såsom förr är nämndt, sand för att vid behof åvägabringa behöflig adhesion.
Om vi antaga adhesionen till 16 äfvensom den förut (sidan 18) uppgifna största vigt, hvarmed en lokomotivaxel bör belastas, till 288 centner, skulle således den största dragkraft ett lokomotiv med blott ett par drifhjul under vanliga väderleksförhållanden kan erbjuda blifva = 4800 ℔, ett med 4 hjul
