113 Såsom synes, angifver dock denna formel mot- ståndet för 12 och 1500 fots radier större än Welkner antager, h vilket författaren ock anser hafva mera sanno- likhet för sig. Hufvudsakliga meningen med den före- slagne formeln är emellertid att hafva någon grund för beräkningen af det ökade motstånd som kurver förorsaka, hvilket dessutom är omöjligt att så full- komligt noggrannt vid alla tillfallen bestämma, då ett längre eller kortare tåg derpå nödvändigt måste hafva inflytande, och är ej heller i praktiken behöfligt. Att förtydliga hvad nu blifvit anfördt rörande lokomotivers dragkraft, vilja vi exempelvis framställa följande fråga: Huru stor last bör ett sexkoppladt lokomotiv af 600 centners vigt under vanliga väderleksförhållanden fortskaffa med en hastighet af 2 svenska mil i timmen uppför en lutning af 1 : 100 och med förefallande kur- ver af 1500 fots radie. Vi hafva då först att be- räkna lokomotivets dragkraft i följd af adhesionen, hvilken, då denna under vanliga väderleksförhållanden tages = J och, alldenstund alla hjulen äro kopplade, lokomotivets hela vigt 600 centner är att i beräk- ningen intaga, blifver = — ^ — = 10,000 U. Det motstånd ett lokomotiv med tåg under upp- gifne förhållanden åstadkommer å rak bana är enligt tabellen 4 1,403 U per centner af dess bruttovigt, hvilka vi, i anseende till förekommande kurver af 1500 fots radie, hafva att multiplicera med 1,133 och således erhålla 1,589 to. Hela tågets vigt i centner finnes nu genom att dividera lokomotivets dragkraft 10,000 U med det antagna motståndet 1,589 to och blifver = ^ _ 6291 centner i jemnt tal. Härifrån hafva vi nu först att afdraga lokomotivets och tenderns vigt, hvilken till exempel kan antagas = 600 + 264 = 864 centner, så- ledes 6291 — 864 = 5427 centner, utgörande brutto- Handbok for Lokomativförart. O
VjOOQlC
