126
hvilket i så fall med försigtighet kan insättas äfven under maskinens gång, såvida nemligen inledningskranarne dertill från pannan äro som sig bör i fullt tjenstbart skick. Man har nemligen först att på ett eller annat sätt söka täppa glasrörsöppningarne för att utan fara att skada sig kunna stänga kranarne och derigenom möjliggöra insättningen af nytt glasrör, hvarunder man icke heller får förgäta att alltsomoftast undersöka vattenståndet i pannan genom profvarkranarne, hvilkas möjliga otjenstbarhet vid ett sådant tillfälle skulle vittna om en alltför grof vårdslöshet. — Någon fastläsning af dessa eller öfriga kranar behöfver dock ej befaras om lokomotivföraren tager för regel att dagligen vrida på dem äfven om det eljest ej vore behöfligt.
Regulatorn. Bristfälligheter hos denna kunna inträffa antingen å sliden och de delar, hvarmed den sättes i rörelse eller ock genom läcka å ångröret, som leder till cylindrarne och hvilka alla äro omöjliga att reparera annorstädes än på verkstaden, sedan pannan afsvalnat. Lokomotivföraren är härvid urståndsatt att på vanligt sätt reglera tilloppet af ånga till cylindrarne och måste derföre begagna sig af backhäfstången. För att stoppa vid stationer bör han i denna händelse temmeligen långt förut ställa backhäfstången på dödpunkten och låta bromsarne verka samt under stillaståendet å stationen låta dessa vara tilldragna tills afgångs-signal gifves och dessutom undvika att krypa under maskinen.
Kranar. Det kan möjligen inträffa att någon kran, säkerhetsventil eller i allmänhet någon del, som lemnar större utlopp för ånga eller vatten än som rimligtvis kan täppas, går förlorad, och då i sådant fall lokomotivet blir oförmöget till vidare tjenstgöring, återstår för lokomotivföraren ej annat än att bringa sitt tåg i säkerhet mot ytterligare skada genom att skyndsammeligen utrifva elden.
