33 elasticitet än åt dem for framhjulen, emedan dea>a sednare i första rummet få vidkännas verkan af ojemn- heterna på banan. Då axlarne äro väl fördelade ofeh maskinen således väl balancerad kan en elasticitet af • � tum för framijulsaxeln och 1 tum för drif- och bakhjulsaxlar ne antagas lämpliga, äfvensom då drif- och bakhjul äro kopplade, � tum för dessa. Fjädrar för sexkopplade gods-lokomotiver, som gå med mindre hastighet, behöfva ej gifvas större elasticitet än J å ^ tum och ifall bakaxeln ligger framom eldstaden, då denna blifver mycket öfverhängande, bör den för dessa fjädrar förminskas till � tum för att gifva dem till- börlig elastisk styrka. Den vanligaste och sannolikt äfven den bästa for- men för lokomotivfjädrar är den, som framställes uti Fig. 29 med bladen slutande tätt efter hvarandra och stycken vällde vid ändarne af det öfre, i hvilka hålen för hängselsprintarne äro borrade. Längden af axelfjädrar varierar emellan 2 � å 3 � fot och bör af ren hushållning ej tagas längre. Endast i vissa fall kan användandet af större längd göra an- språk på en god konstruktion, såsom t. ex. vid an- bringandet af en fjäder gemensamt för tvenne axlar på samma sida, men äfven i detta fall är det bättre att nyttja en särskild fjäder för hvardera, förenade till gemensam tjenst för båda axlarne genom en mellan- Mellan- liggande balance, hvari deras närmaste ändar hafva sina liggande npphängningspunkter, såsom i Fig. 30. Bladen äro h % l ™w. vanligen jemnbreda, varierande emellan 3J och 4^ tum; dock nyttja en del konstruktörer dem bredare på mid- ten från 6 å 8 tum, spetsade åt ändarne till 4 å 4J tum. Tjockleken af bladen i till och med 3^ fots fjädrar af ^ å \ tum göres för dem af större längd \ å f tum. Bladens antal varierar emellan 12 och 20 och någon gång deröfver. Lodräta af stan det från öfre bladet till horizontela linien, som går genom hängsel- Handbok for Lokomotivförart. 3 VjOOQIC
