rådjurstek och vildsvinsskinka med rödkål och surkål, förutom finare rätter af mångahanda slag, alltsammans fuktadt af Johann Gottschalk Schmidts ädla viner.
Om Elise ännu hade några illusioner qvar i afseende på kusinen, sjönko de under måltidens fortsättning stycke efter stycke, allt efter som en ny rätt bit efter bit, sjönk i Wilhelm Schmidts innandöme. Han sökte dock, den rättvisan måste göras honom, att hålla samtalet med Elise uppe; men han talade med henne såsom man talar med en liten flicka på tio år, såvida han icke kom in på kapitlet om affärer, ty då talade han till den vackra kusinen såsom man talar till en affärsman på femtio år, och när han fann att han då förspillt hela sin vältalighet på en fullkomligt ointeresserad person, återgick han till det öfverlägsna sättet och behandlade Elise som ett litet barn.
Elise var förtviflad, och hvar och en aldrig så litet uppmärksam betraktare skulle hafva funnit denna förtviflan uttryckt i hennes ansigte. De flesta af gästerna voro dock så upptagna med sig sjelfva eller möjligtvis med herrarne Schmidt, värden och hans brorson, att de alldeles icke gåfvo akt på fröken Elise. Vi skynda oss att upplysa, det de flesta voro gamla herrar.
De gamla damer, som också funnos der, voro naturligtvis mera skarpsynta, men de tyckte måhända alldeles icke illa om att fröken Elise icke var förtjust i sin kusin, ty det kunde gifva anledning till att Wilhelm Schmidt såg sig om efter en brud på annat håll. Och hvem ville icke hafva till måg en man, som var så hemma i de ostindiska affärerna
