Hvad gör Peter Kühn hos Ascher Lazarus? tänkte Gustaf Blom och glömde både svarta och blå ögon och äfven sina egna bekymmer. Derunder måste ligga en hemlighet, kanske ett brott, tänkte Gustaf Blom vidare och beslöt att ögonblickligen öfverraska den misstänkte husdrängen.
Han lyfte på klinkan till den lilla dörren och stod helt plötsligt uti den trånga boden, som var belamrad med en mängd olikartade föremål. Väggarne voro tapetserade med kolossala lotteriannonser, prospekter och vinstlistor, som visade att lyckan alltid var hemma hos Ascher Lazarus. På disken stodo stora glaslådor, fyllda med glänsande föremål. Gamla vapen och en massa obegripliga kuriosa af alla former och färger fyllde alla hörn och lågo huller om buller på golfvet bakom disken. Det var ett kuriositetskabinett af egendomligt slag.
Ascher Lazarus var så sysselsatt med betraktandet af det föremål, som han mottagit af Peter Kühn, att han icke gaf akt på den inträdande; men Peter Kühn vände sig om och såg ej så litet förlägen ut, tyckte Gustaf Blom, hvilken beslöt att gå försigtigt till väga och låtsade ej blifva Peter Kühn varse. Han vände sig derför till Ascher Lazarus och helsade på denne.
Den gamle kollektören tycktes ogerna vilja slita sina blickar från det glänsande föremål, han höll i sin hand. Vid Gustaf Bloms tilltal såg han dock upp och gömde plötsligt hvad han nyss tagit i betraktande.
— Ah, herr Blom, — sade Ascher Lazarus och tog af sig den slitna, flottiga kalotten samt bugade
