Spielbudenplatz. Sjömännen skickade efter polis. Polisen kom och befriade matroserna från den vildsinte unga mannen, hvilken afväpnades och bands till händer och fötter. Han visiterades och förutom ett par pistoler och två dolkar, af hvilka den ena hade förgiftad hulling, fann man hos honom en stor mängd dyrbarheter af allehanda slag. En ring med en kostbar diamant igenkändes hafva tillhört den förlidet år vid Kloster Thor mördade mannen. Den brottslige tyckes alltid hafva burit dessa dyrbarheter på sig. Hans namn upptäcktes äfven och då befann sig, att just det namnet funnits skrifvet i en hatt, som förlidet år upphittades, när patrullen om natten förföljde den förmodade brottslingen ... Är det icke besynnerligt, mina herrar ... en hatt?
— En hatt? — upprepade Max Keller och började se orolig ut.
— En hatt? — sade herr Grünbein, och äfven han tycktes vara oroad.
— En hatt, mina herrar! — bekräftade hudmäklaren och nickade med vigtig min.
— Åh, det der är bara prat, herr Schnepfenthal, — förklarade herr Grünbein med mycken bestämdhet.
Firmans chef hade föregående förmiddag begärt att få tala med herr Grünbein och i sitt enskilda kabinett meddelat honom, att deras Gustaf Blom blifvit arresterad samt förd till Raboisen på grund af att hans hatt upphittats förlidet år på en afsides plats, just samma natt som något brott der i grannskapet skulle hafva blifvit begånget och till hvilket polisen trodde sig vara gerningsmannen på spåren.
Johann Gottschalk Schmidt, hvilken hade stort
