ty hon var också en god hustru, som höll hjertligt af sin man,
Fröken Elise hade redan dagen förut mottagit den smärtsamt öfverraskande nyheten, att Gustaf Blom blifvit arresterad. Att ett enda ögonblick tvifla på hans oskuld, kunde icke hafva fallit den unga flickan in, men hon var icke derför mindre bekymrad öfver hvad som inträffat, och hon skulle vågat hvad som helst, om hon sett någon utväg att befria honom. I sitt stora bekymmer hade hon vändt sig till Max Keller, något som aldrig förr inträffat, hade en hel qvarts timme uppehållit den eleganta kontoristen, då han dagen förut passerade genom förstugan, och frågat honom mycket noga om den olyckliga tilldragelsen samt på det bevekligaste bedt honom att anstränga sig till den arme kamratens befrielse.
Max Keller, hvilken redan långt förut öfvergifvit alla försök att göra något intryck på sin principals vackra dotter, blef helt öfverraskad öfver att se henne komma emot honom och tilltala honom med uttryck af stort interesse.
Han öfverraskades kanske ännu mer, då han fann att Gustaf Blom var det egentliga föremålet för detta interesse och förvånades öfver att han sjelf icke kunnat lyckas lika så väl, som en främling, i att vinna den unga flickans deltagande; men han hade för tillfället icke tid att lång stund öfverlemna sig endast åt sin förvåning, och som han sjelf leddes af samma önskan, att vara Gustaf Blom till tjenst, lofvade han fröken Elise att i den affären uppbjuda hela sin förmåga, hvilken naturligtvis måste kunna uträtta ej så litet.
