insåg i nattens mörker; men huru detta skulle tillgå kunde hon ej lika klart inse.
Morgonen medförde lika liten tröst. Elise gick till sina vanliga sysselsättningar, men hon gjorde det nästan medvetslöst. Hon satte sig bredvid sin moder i familjens atrium och såg faderns ovanliga sinnesrörelse, som gjorde henne ännu mera nedstämd, moderns bekymmersamma blickar, hvilka gälde endast makens oro, och kusinens fullkomliga likgiltighet, som dock kanske mer retade än oroade henne.
— Här står nu hela historien — sade Wilhelm, hvilken ögnat i en tidning, och med sin vanliga affärston läste han högt några rader om en ung kontorists arresterande samt om en förmodan, att man nu ändtligen kommit upphofsmannen till det hemlighetsfulla mordet vid Kloster Thor på spåren.
— Det är en fördömdt förarglig historia, — tillade Wilhelm Schmidt. — Gustaf Blom har nu börjat arbeta sig in i de nordiska affärerna och firman skulle hafva fått nytta af honom, om icke detta inträffat. Korrespondensen på Sverige låg i går alldeles stilla. Vi måste väl söka oss ett nytt biträde.
— Hafva tidningarne redan fått tag i saken? — utropade Johann Gottschalk Schmidt och såg ännu oroligare ut än förut. — Skall min firma verkligen blifva invecklad i kriminalhistorier.
— Här stå ännu inga namn, — förklarade brorsonen.
— Nå, Gud vare lof, — pustade hans farbror. — Men det kommer väl, det kommer väl. De fördömda tidningarne kunna icke tiga med något. Jag
