Sida:I Hamburg, en gammal bokhållares minnen.djvu/265

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
258


XVI.
Stora förändringar vid Alter Wandrahm.


Det var ungefär en månad efter den stora branden. Hamburg började redan åter repa sig efter den förskräckliga olyckan. Ännu bodde visserligen de flesta af de 20,000, som strax efter branden blifvit husvilla, i tält och baracker utanför staden; men redan lade man grunden till nya hus och här och der reste sig början till de ståtliga byggnader, som sedermera gjort Hamburg till en af de vackraste städer i vår tid. Man utvecklade en utomordentlig verksamhet öfverallt i det hårdt pröfvade samhället.

I den af elden skonade delen af staden var rörelsen lifligare än någonsin förr. Det var en vacker Junidag. Solen lyste så präktigt på Catharinakyrkans höga torn och den stora, gyllene kronan, som pryder dess spets. I de trånga gatorna, som omgifva kyrkan, trängdes folket i stor affärsbrådska, och vid »Zippelhaus» var trängseln störst.

»Zippelhaus», det vill säga »Zwiebelhaus» (lökhuset), är en stor byggnad, ett slags magasin eller en saluhall, der isynnerhet bondqvinnorna från Bardowick sälja sina grönsaker och der de hålla stora upplag af dessa varor. Der köpslogs ifrågavarande Junidag med stor liflighet, och der sqvallrades lika lifligt. Med qvinnorna från Bardowick trängdes Vierländskor och Altenländskor, alla i pittoreska drägter, och Hamburgs smånäpna tjenstflickor i de hvita tyllmössorna, blandade med »Quartiersleute» och andra arbetskarlar och hela det öfriga brokiga följet i detta qvarter. Det var kanske alltför lifligt