anstränga sig i statens tjenst? Liten inkomst ger den oss, men så gifva vi den ej heller stort arbete. Gåfvor och gengåfvor underhålla vänskapen. Det skall bror Blom lära sig. Och derför är det min princip, att göra så litet som möjligt åt den som betalar dåligt.
— Det var en lumpen lära, ursäkta uttrycket! — utropade Gustaf Blom, som icke kunde sympatisera med kamraten.
— Lumpen eller icke, så är den dock den enda riktiga, — vidhöll den andre. — Vänta tjugo år, får väl bror se.
— Nej, jag tänker inte vänta så länge! Det är blott den fege som väntar och låter sig nöja. Den käcke tar landet med storm.
Och dermed skyndade Gustaf Blom ur rummet, helt knapphändigt nickande åt sin nye bror.
— Kantänka, unge titanen! — ropade efter honom den gamle kopisten och beställde ännu ett glas madeira för att trösta sig öfver långsamheten i »finansen» eller kanske i harmen öfver att hafva förspillt sina goda råd på ett så otacksamt föremål, som ett ungt brushufvud.
— Det är en stackare, — tänkte den förtröstansfulle unge mannen, när han vandrade öfver Riddarhustorget för att begifva sig till sin vindskammare vid Vesterlånggatan. — Sådana der ömkliga figurer hafva ingen annan att förebrå, än sig sjelfva, då de icke vinna framgång. Min nya bror står väl qvar ännu som kopist, när jag redan länge varit ... ja, hvad?
— Ja, hvilken plats skall jag egentligen innehafva för att kunna uträtta något, för att sprida
