Sida:I Hamburg, en gammal bokhållares minnen.djvu/52

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
45

med drickspenningarne; men den förvånar sig aldrig öfver någonting.

Gustaf Blom gick till hvila, hvilket han ansåg sig kunna väl behöfva efter en genomvakad natt, och han drömde snart om fradgande öl och blixtrande ögon och ett litet pantlånekontor med blomsterrabatter, der man vid en skrällande hornmusik för hans räkning drog ut högsta vinsten på »Hamburger Stadt-Lotterie», hvarefter man förde honom i triumf genom Hamburgs kanaler och slutligen satte honom på en kontorsstol af guld högst upp på Elbhöhe, der de begge männen i båten stodo såsom hans lifdrabanter, en på hvardera sidan om den gyllene stolen.




IV.
Huru det ser ut hos handelns furstar.


— Salomon Heine är ju den förnämste bankiren här på platsen? — sporde Gustaf Blom, dagen derpå, då han stod i beredskap att gå ut och hotelets »portier» bugade sig för honom och talade om »Stadt-Teater» och annan dramatisk konst, kriticerade ganska skarpt en sångerska, som kommit från Wien och icke bodde i hotelet, samt berömde lika mycket en annan sångerska, som kommit från Berlin och tagit in just uti detta hotel, hvilken recension slutade med att tillbjuda hr Blom en mycket beqväm »Sperrsitz» för ett pris, som föga öfversteg dagens biljettkurs i teaterluckan och dess grannskap.