Gustaf Blom köpte naturligtvis denna »Sperrsitz» och gaf »portiern» dessutom rätt hederligt med drickspengar för hans besvär att bjuda ut och sälja. Ett sådant frikostigt handlingssätt kan ofta vara svenskt.
Derefter frågade han ännu en gång om Salomon Heine icke var den förnämsta bankiren. Han hade nämligen den dagen kommit på idéen, att begynna sin bana som bankir. Det kunde ju alltid gå an att börja med. Och det var naturligtvis Salomon Heine, som sjelf skulle öfvertaga hans undervisning i »rudimenta» och lära honom det recept, efter hvilket man skrapar ihop en million mark banko på den kortaste tiden.
— Salomon Heine är naturligtvis den förnämste, — svarade »portiern», — och om det icke fanns någon Rotschild i verlden, så vore Salomon Heine mycket mer än den förnämste. För min del tycker jag det vara mycket orätt, att icke Rotschildska huset har sitt hufvudkontor i Hamburg, som är en underskön stad, utan i det der smutsiga Frankfurt, der det bor bara penningjudar. Jag är patriot, hr von Blom, och älskar Hamburg framför allt, fastän jag är född i Schweitz och aldrig kan glömma mina vackra berg. För ett par år sedan hade jag förtjenat så mycket pengar på den här platsen, fastän Gud skall veta att jag fått släpa för dem, att jag sålde sysslan på ganska förmånliga vilkor, for till Schweitz och köpte mig der en liten gård vid Vierwaldstädtersjön för att lefva i lugn på gamla dagar. Men, hr von Blom, tro icke att jag förmådde stanna qvar i dalen, vid sjön, och höra koskällorna på nära håll och alphornen på afstånd. Jag tänkte
