tillhörde ett ungdomligt, friskt ansigte med behagligt rundade och just lagom kolorerade kinder samt en liten rosenknopp till mun och en i bästa proportion med kinderna modellerad liten haka, hvilket alltsammans satt på en fyllig snöhvit hals, omringlad af ljusa lockar.
Allt det der såg och uppfattade Gustaf Blom i en enda handvändning, men i nästa ögonblick hade det lilla, förtjusande hufvudet med tillhörande ungdomliga gestalt i en luftig sommartoilette vändt om hörnet, och han såg den älskvärda uppenbarelsen försvinna i den allt annat än älskvärda gränden.
Att ett så ungt, vackert och elegant fruntimmer kunde sväfva ned i en sådan der ful gränd, det tyckte Gustaf Blom med sin utbildade skönhetskänsla innebära en motsägelse, som verkligen oroade honom. Han hann dock knappt göra den betraktelsen för sig sjelf, förrän han, ännu i samma hörn, stötte emot en lång och grof gestalt, hvilken också svängde af nedåt gränden. Gustaf Blom såg endast en skymt af ansigtet, som tillhörde den grofva gestalten, och det var ett ansigte, som han sannolikt icke kände, men han såg ett par ovanligt breda skuldror och på dem en stor tröja, som han bestämdt tyckte sig känna igen.
Det var en af dessa starkt bygda arbetskarlar, af hvilka man ser kanske tusentals i Hamburg och som derför, sedan Gustaf Blom numera redan blifvit van vid de olika företeelserna i den stora handelsstaden, han icke borde hafva funnit så anmärkningsvärd. Men just det sednare inträffade. Den der kolossen måste han hafva sett förut, tänkte han, om icke just i klart solsken, dock i nattens dunkel
