herre. Det är icke så lätt, som ni kanske tror, att uppträda såsom en i affärerna verksamt ingripande person på verldsmarknaden. Se bara på de här brefven, huru illa de äro hoplagda. Det ena hörnet skjuter längre ut än det andra. Det är snedt och obehagligt för ögat och kommer en affärsman att genast misstänka ordentlighet hos den firma, hvarifrån brefvet förskrifver sig, och från en sådan misstanke är vägen icke lång till en högst beklagansvärd rubbning i de ömsesidiga handelsförbindelserna.
— Åh, det är väl icke så farligt, — vågade Gustaf Blom invända.
— Icke farligt? Der ser man åter ett prof på er förskräckliga okunnighet, ert oförsvarliga lättsinne, skulle herr Grünbein säga, i fall han ville befatta sig med sådana underordnade detaljer, hvilka dock redan i och för sig samt ytterligare genom sina följder kunna blifva af oberäkneligt stor verkan.
Max Keller återgick till sin pulpet och under en god stund herrskade fullkomlig tystnad på kontoret. Huru ofantligt olika mot i »finansen», tänkte Gustaf Blom.
Derefter blef det åter lika lifligt, som det nyss förut varit stilla. Mäklarne började infinna sig, för att bjuda på »utomordentligt briljanta affärer» eller för att mottaga order. Några af dem vände sig till Gustaf Blom, hvilken för de inträdande satt närmast till hands, och begärde af honom åtskilliga upplysningar.
Gustaf Blom kunde naturligtvis icke lemna en enda upplysning. Han skakade förläget på hufvudet och fortsatte sitt tråkiga arbete.
