Blom refererade herr Anselm Modersohns affärsvänliga yttrande om stockfisken, syntes på gamle herr Schmidts läppar en svag antydan till ett småleende.
Chefen nickade åt sitt nya biträde, liksom han skulle hafva varit nöjd med detta sätt att referera, men belåtenheten utbröt icke i ord. Dertill hade herr Schmidt för öfrigt icke tid, ty han omgafs af några dussin mäklare inom alla möjliga varugrenar, förutom vexelmäklarne och assuransmäklarne, hvilka redan en god stund stått med sina annotationsböcker öppnade och pennorna färdiga att notera de uppdrag firman kunde gifva dem.
Under fortsättningen af börstimman anförtroddes Gustaf Blom flera uppdrag till åtskilliga andra börsmedlemmar. Han lyckades verkligen få reda på herrar Trietsch & Tschölzke, herrar Köpke & Harmsens enkas söner och äfven andra firmor, som han fann mycket barbariska, hvad namnen angick, men med hvilkas svar han återvände ganska belåten till pelaren № 17, der såväl herr Grünbein som herr Schmidt sjelf tycktes nöjda med hans sätt att fullgöra uppdragen. Ingendera af dessa herrar gaf dock sin belåtenhet tillkänna med ord. Det öfverensstämde sannolikt icke med »usancen» och dessutom hade de sannerligen icke tid dertill.
Efter börstimman, med hvilken Gustaf Blom kännt sig något mer nöjd, än med förmiddagsarbetet på kontoret, var han rätt glad att få begifva sig till Pferdemarkt och intaga sin tarfliga middag hos pappa Veitshans, en gammal fryntlig värd, hvilken icke såg så noga på beskaffenheten af den s. k. föda
