— Men ändå, sade gamle William, fastän han har tagit parti mot oss, så likar jag hans fryntliga fasoner.
— Ni som skulle kunna dö för kapellets sak, sade Bowman förebrående, tar ni parti för kapellets fiende, William!
— Ingen kommer att känna förlusten av vårt kyrkliga arbete mer än jag, sade den gamle mannen bestämt; det vet ni allesammans. Jag har varit ett med kapellet i all min dar ända sen jag var en pojke på elva år. Men för den sakens skull kan det inte falla mig in att kalla honom för en dålig karl, för jag tror fullt och fast att han är en rejäl ung karl.
En gnista av den ungdomliga eld som då och då flammade upp tändes i Williams ögon, då han fällde dessa ord; och hans värdiga hållning växte i den nedgående solen som gav honom en titanisk skugga åtminstone trettio fot lång och sträckande sig mot öster i mäktiga linjer, till dess hans huvud kom att vila på stammen av en gammal ek.
— Mayble är sannerligen en hygglig karl, svarade formannen, och talar gärna med'en antingen en är lortig eller snygg. Första gången jag mött'en var i folkträngseln och fastän han inte kände mig mer än en döding skulle gjort, så hälsade han på mig. ”Goddag, goddag!” sa' han och nickade åt mig. ”Så vackert väder vi har”, sa' han. Och så andra gången jag mött'en körde jag rätt på'n på gatan i stan, när byxorna mina fått en lång reva av att jag gick en genväg genom några törnsnår; och efter jag inte ville genera honom med att säga något, så som jag såg ut, fäste jag mitt öga på väderflöjeln, så att han kunde gå mig förbi som en främling, men visst inte. ”Goddag, goddag,
