III.
Samtalet tar en annan vändning.
Jag är rädd för att det är slut med Dick, sade formannen.
— Vad för något? — ånej! sade Mail och talade i en ton som om det varit mycket vanligare, att hans öron rapporterade vad som aldrig sagts än att han var på villospår.
— Tja, sade formannen och såg alltjämt begrundande på Dick som nalkades intet anande, jag tycker inte alls om vad jag har sett! Det är för mycket tittande ut genom fönstret utan att det är något att se; för mycket blankande av stövlarna; för mycket kikande om hörn; för mycket seende på klockan; berättelser om de märkliga ting som hon har gjort, så man kan bli sjuk av'et och sen en dödsens tystnad, när man ger en vink om att man hört'et för ofta. Jag har vandrat den vägen en gång i mitt liv så jag känner bygden, go' vänner; och sanna mina ord, det är slut med Dick!
Formannen svängde sig om och log ett leende av bitter satir mot nymånen, som just skulle gå ner och som han råkade få syn på.
De andra blevo så allvarsamma vid detta meddelande
