med sin ton att så långt ifrån att vara nyfiken ville han inte ens rikta en bestämd fråga om saken.
— Mr Shinar, tror jag.
— Ohoj, gubbe lilla! — ursäkta, sir, det är bara ett sätt jag har att uttrycka mig och det slank ur mig av en ren tillfällighet — men han är ovänligt stämd mot oss av ett eller annat skäl; kanske därför att vi spelade lite hårt för'en på julnatten. I alla fall är det bergsäkert att mr Shinars kärlek till ett särskilt slags musik inte är hans verkliga skäl. Han har inte mera öra än den där stolen. Men det må vara.
— Jag tror inte ni skulle ta för givet att mr Shinar är ovänligt stämd mot er, därför att han vill ha en annan sorts musik. Jag själv, det måste jag erkänna, föredrar orgelmusik framför någon annan. Jag anser att det är den mest passande och känner mig berättigad att försöka införa den; men fastän annan musik är bättre, säger jag inte att er inte är god.
— Nåja, mr Mayble, eftersom döden är i faggorna, så får vi se till att dö som män den dag ni behagar välja (ursäkta min rättframhet).
Mr Maybold böjde på huvudet.
— Vi ha bara tänkt det att för oss gamla uttjänta sångare skulle det se tämligen förklenligt ut i andra församlingars ögon, om vi begravdes i all stillhet som nu vid söndagarna efter påsk som ju inte är nån särskild tid just i kyrkoåret. Men om vi kunde falla med ära och lite hedersamma fanfarer vid jul, så finge vi en reputerlig ändalykt och behövde inte tyna bort vid nån ussel andra-söndan-efter eller söndan-närmast-före nånting som inte fått sitt eget ordentliga namn.
108
