ni allesamman ska förstå att jag inte med våldsamma medel vill göra någon ändring med kyrkomusiken eller på något sätt som kunde såra några församlingsbors känslor. Varför jag till sist tagit en bestämd ståndpunkt i saken är det att en av kyrkvärdarna rekommenderat — jag kan säga energiskt rekommenderat — en organist för mig flerfaldiga gånger. Och efter som orgeln, som jag haft med mig, står här och väntar (han pekade på en kammarorgel som stod i arbetsrummet), så är det inget skäl för uppskov längre.
— Då har vi tatt miste, väl? Men vi fick den föreställningen att den unga fröken inte var särskilt angelägen att spela? Formannen lade sina drag i sådana veck som om han inte alls ville visa sig nyfiken.
— Nej, det är hon inte. Och jag har inte heller varit angelägen att hon skulle börja just nu; för ni spelar ju mycket bra. Men, som jag sade, en av kyrkvärdarna har varit så angelägen om en förändring att, som sakerna stå, kunde jag inte gärna envisas med att neka mitt samtycke.
Nu förekom det kyrkoherden av ett eller annat skäl som om han gjort undanflykter; och som en uppriktig prästman var han angelägen att inte låta något sådant komma sig till last. Han rättade sig och rodnade, då han gjorde det, men varför han behövde rodna stod inte klart för Reuben.
— Förstå mig rätt, sade han, kyrkvärden föreslog mig det, men jag hade själv tänkt att få — miss Day till att spela.
— Vilken kyrkvärd kunde det vara som föreslog henne? — ursäkta, sir, min rättframhet. Formannen antydde
