Sida:I grönan skog 1922.djvu/118

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

fortsatte: — Vad far beträffar, om ni eller jag eller någon man eller kvinna nu levande skulle skaka näven i ansiktet på far, medan det speltes musik, så här, och säga: ”Var inte så förtjust i den där musiken!” — formannen gick nu bort dit där Leaf satt och höll sin näve så tätt intill Leafs ansikte, att denne tryckte huvudet bakåt mot väggen: — all right, Leaf, min gubbe lille, jag ska inte göra dig nå't; det är bara för att visa mr Mayble hur jag menar. — Som jag sa', om ni eller jag eller någon man skulle skaka näven i ansiktet på far så här och säga: ”William, ditt liv eller musiken!” så skulle han svara: ”Mitt liv.” Där ser ni fars natur hel och hållen; och ni förstår, sir, att det måste såra en sådan karls känslor att göras av med basfiol och allt och hull och hår på det viset.

Formannen återvände till kyrkoherden och såg honom ånyo allvarligt i ansiktet.

— Visst, visst, Dewy, svarade mr Maybold och försökte draga undan huvud och axlar utan att flytta fötterna; men då han fann att detta inte lät sig göra, makade han sig bakåt ännu en tum. Dessa påkommande reträtter hade slutligen klämt in mr Maybold mellan hans länstol och bordskanten.

Då kapellets ankomst blivit anmäld, hade mr Maybold just doppat sin penna som han använde; och då spelmännen stego in, hade han i stället för att torka av den lagt den på bordet med spetsen hängande över kanten. Vid den sista reträtten kom hans rockskört i kontakt med pennan och nu rullade den ned, först mot stolsryggen och sedan med en kullerbytta ned på sitsen och därifrån med ett skrammel i golvet.


110