fanns en stor spik, använd allenast och alltid att hänga Geoffreys hatt på. Över spiken välvde sig en bågformig fläck, orsakad av sagda hatts brätte, när den brukade hängas dit drypande våt.
Det mest anmärkningsvärda i rummet var möblerna. De utgjorde en upprepning i livlösa ting av den gamla princip som infördes av Noak, i det de till större delen uppträdde två och två. Detta dubbelsystem för möbler hade sin upprinnelse i Fancys mors förtänksamhet, utövad från den dag Fancy föddes och allt framgent. Anordningen talade för sig själv: ingen som kände till familjen kunde se därpå utan att förstå att upplagan nummer två var för Fancy, när hon skulle gifta sig och få ett eget hem. Det mest påfallande exemplet härpå var ett par klockor med gröna urtavlor och åtta dagars gång, som turade om med att ticka och som var för sig under två och en halv minuter och tre minuter slogo tolv, den ena utropande Thomas Wood, försedd med många snirklar, som sin mästare och den andra — upptill bågformig och alltigenom av mera bistert utseende — Ezekiel Sparrowgrass. Dessa voro de två berömda urmakarna i Casterbridge, vilkas förtvivlade rivalskap för livstiden aldrig kunde med större eftertryck betonas än här hos Geoffreys. Dessa viktiga föremål i en bosättning fortsattes åt höger av två skänkskåp med fullständig uppsättning av koppar, fat och tallrikar, i sin ordning följda av två serveringsbord, två familjebiblar, två sängvärmare och två par stolar, blandande sig med varandra.
Men den plats i rummet som nu nåddes, spiselvrån, var i alla fall den mest tilldragande i parallellogrammet. Den var rymlig nog för att där skulle få rum, utom Geoff-
