III.
Fancy ute i regnet.
Nästa scen är en stormig afton i följande månad, och Fancy Day kan ses promenera från sin fars hem till Mellstock.
Ett enda mäktigt grått moln lägrade sig över landskapet och ur det hade just regnet börjat skölja i vågiga skurar, än täta än tunna. Träden ute på fälten och i dungarna vredo sig som människor i ångest, då vindstötarna pressade sig fram genom dem; till och med de nedre delarna av stammen, som man knappast förr sett röra sig, skakades synbart av de våldsammaste stormbyarna, en ovanlig syn som ingav samma smärtsamma förnimmelse som när man ser en stark man fälla tårar. De lägre grenarna svängde upp och ned; de höga raka grenarna svängde fram och tillbaka; vindilarna kommo så ojämnt och delades i så många varandra korsande stötar att grenar som hängde intill varandra på samma träd slängdes åt olika håll, slogo mot varandra och trasslade in sig. Över de öppna skogsgläntorna flögo hopar av gröna och gulnade löv som nådde marken först ett långt stycke från sina ursprung och lågo där med undersidan uppvänd.
