skulle säga något om Dick och sätta kronan på verket med en tåreflod som hon hade gjort, då han fattat sitt beslut några dagar efter samtalet i trädgården. Men ingenting sade hon, och i sinom tid gav sig Geoffrey tillbaka igen till Yalbury-skogen.
— Jag vill välan hoppas att stackars miss Fancy skall kunna fortsätta med skolan, sade Geoffreys karl Enok till Geoffrey veckan därpå, då de skovlade bort myrstackar.
Geoffrey stack ned skoveln, sopade av sju eller åtta myror från ärmen och dödade en till som krälade honom i örat, såg sedan lodrätt ned i marken och väntade på att Enok skulle säga mera. — Nå, varför skulle hon inte det? sade skogvaktaren till sist.
— Bagar'n tala om för mig i går, fortsatte Enok och skakade ned en annan myra som muntert kilat uppför låret på honom, att det bröd han lämnat av vid skolhuset den senaste måna'n skulle kunna svälta ut den värsta råtta i hela skapelsen; det skulle det. Och efterpå hade jag en droppe öl på krogen och där fick jag höra mera,
— Vad kunde det vara?
— Att hon bruka få ett halvt skålpund av det bästa mejerismöret i veckan så precis som ett urverk ifrån Quentons mejeri; men nu räcker samma mängd i tre veckor för henne, och ändå tros det att hon kastar bort en del av det härsket.
— Gör färdigt det här med myrorna och bär hem påsen.
Skogvaktaren tog fatt på sin bössa, stack den under armen och gick på utan att vissla på hundarna som ändå följde med men hade en min som om de inte väntade sig grundligare besked, när husbond gick i sina tankar.
