VI.
I frestelse.
Dagen led mot sitt slut, och Fancy satt återigen i skolhuset. Omkring klockan fem började det att regna, och i en tämligen mulen och dov stämning gick hon in i skolrummet av brist på något bättre att taga sig för. Hon gick och tänkte — på sin älskade Dick Dewy? Inte just det. På hur trött hon var på att leva ensam; hur odrägligt det skulle vara att återvända till Yalbury under sin konstiga styvmors regemente; att det vore bättre att gifta sig med vem som helst än göra det; att åtta eller nio långa månader återstodo att genomleva, innan giftermålet kunde äga rum.
Utefter rummets långsida sutto höga fönster, infattade i sten, och på dess fönsterpost kunde hon sitta, om hon först klev upp på en pulpet och nyttjade den som pall. Då aftonen framskred, satte hon sig tillrätta här som hon brukade vid sådana regniga och ledsamma tillfällen, satte på sig en tunn schal och en huva, öppnade fönstret och såg ut i regnet.
Fönstret vette ut mot ett fält som kallades Gröna gången och det var från denna plats som hon brukade titta ned på Dicks hattkulle, när den promenerade förbi under
222