— Ha inte så brått att svara! sade han i enträgen ton. Och hör på mig. Detta är inte någon plötslig känsla å min sida. Jag har älskat er i mera än sex månader! Kanske har mitt nya intresse för barnens undervisning inte varit så uteslutande riktat på dem, som det sett ut. Ni ska förstå mitt motiv — och känna mera för mig kanske, om jag ärligt berättar er att jag kämpat mot mina känslor hela tiden, därför att jag trott att det inte var rätt av mig att älska er. Men jag har beslutit att inte kämpa emot längre; jag har gått till grunden med mina känslor; och den kärlek jag hyser för er är så varm och uppriktig som jag kunde känna för någon kvinna i världen. Jag har blick för era många behag; jag värderar era naturliga gåvor och den förfining de skänkt hela ert väsen — de äro alldeles nog och mer än nog för mig! De fylla vilka krav som helst på en hustru i ett stilla prästgårdshem — där mitt liv skall förflyta i vilken del av landet det än kommer att ligga. O Fancy, jag har följt er med uppmärksamhet, till och med kritiserat er strängt, analyserat mina känslor i förnuftets ljus och ändå funnit dem hålla och blivit viss på att de äro just sådana som en kvinna som ni kan inge en man. Så det finns inga dolda skrymslen eller något överrumplat i min kärlek till er. Fancy, vill ni bli min?
Inget svar gavs på detta.
— Säg inte nej; säg inte, besvor han henne. Det skulle vara dåraktigt av er — nej jag menar grymt! Naturligtvis skulle vi inte stanna här, Fancy. Jag har för länge sedan haft ett anbud liggande att byta ut min plats
